Idag är det en månad sen du försvann, men det känns som igår. Det känns fortfarande overkligt och mitt huvud svämmar över av konstiga tankar. Alla tankar som på något sätt säger att det inte är sant, att det inte har hänt, att du inte är borta. Men det är du och det är dags att inse det nu…

Imorgon kommer antagligen bli den näst värsta dagen i mitt liv, men samtidigt ett avslut, ett farväl. Du fanns alltid där och en stor del av min livsuppfattning står du för – Njut av livet, allt löser sig, ha kul! Och oj vad kul vi hade! Alla mina livs bästa minnen är med dig. Tågluffen, Strömstad, Bruce, Kroatien och alla andra galna upptåg vi gjorde. Du tog fram en person inom mig som jag inte visste fanns. En glad, galen kille som njöt av livet. Nu ska den personen klara sig utan sin bättre hälft och det blir svårt…

Det går ju inte ens en dag, en timme, en minut utan att jag tänker på dig, utan att jag saknar dig. Det sägs att tiden läker alla sår men frågan är hur snabbt, och om man inte hinner förblöda innan…

Det finns så många frågor, men inga svar. Jag står handfallen kvar och undrar, utan att förstå. Men det är dags att blicka framåt, framåt på ett liv utan dig här på jorden, men med dig vid min sida. För även om du inte finns kvar, finns allt vi gjorde kvar och det skall jag aldrig glömma.

Vila i frid Albin<3 / Hb

Just nu vill jag bara stanna upp allt, ta några djupa andetag och bara få tänka utan att tiden går. Jag vill få in i huvudet vad som har hänt, och helst av allt få veta varför. Jag förbereder mig för den värsta dagen i mitt liv, och jag är rädd. Det är bara tiden som vet hur morgondagen kommer att se ut, för mig är den svart. Jag ser inget framför mig, jag kan inte föreställa mig hur det kommer att vara. Jag har aldrig varit på någon begravning, men aldrig kunde jag tro att den skulle vara för dig min vän <3

Jag vill inte

W

Juli 2008

Du, jag och Affe knäppte några ihop ute i ert garage.
Men det jag kommer komma ihåg mest av den kvällen är vår lilla träbit. Du sa att vi skulle ha ett minne tillsammans. Du letade upp en träbit och brände in ditt och mitt namn på. Sedan spikade vi upp det ute i garaget. Det är få gånger vi gick ut i garaget ihop utan att nämna något om den kvällen och vår träbit.

En dag i somras ville du att jag skulle ta med mig träbiten hem, jag sa nej först men du var så bestämd. Du plockade ner den och gav mig den. När du tittade bort spikade jag upp den igen, tror inte att du märkte något.

Någon dag ska jag gå ut till garaget och plocka ner vår träbit, det är det finaste minnet jag har kvar av dig min vän. Gud vad älskar dig.

Du lärde mig så mycket, och jag vet att jag även lärde dig saker. Jag såg verkligen upp till dig min vän.

Jag saknar dig <3

/ Wallin